Gurlesk i finrummet? Dockhaveri kritiserar Stockholms Internationella Poesifestival
Sedan 2011 arbetar förlagskollektivet Dockhaveri med litteratur och konst i relation till skeva femininiteter och motstånd. Vi består av ca 20 medlemmar från olika konstnärliga och akademiska fält. Alla besitter vi stora kunskaper om den flickiga, slampiga estetiken och politiken. Många av oss har arbetat med dessa frågor i över ett decennium. För några år sedan dök namnet gurlesk upp. Vi tog till oss det ordet, kände oss välkomna i det.
Gurlesk är ett begrepp som myntades i USA 2001 av poeten Arielle Greenberg och som drar inspiration från karnevalesk, burlesk, grotesk, Riot Grrrls med mera. De gurleska strömningarna har dock funnits mycket längre runtom i världen och i många olika skepnader. Det ideella förlaget Dockhaveri kan sägas vara en av dessa skepnader.
En av de planer vi drivit har varit att arrangera en festival i gurlesk anda. I början av november började det basuneras ut från 10TALS Facebooksida att Stockholms Internationella Poesifestival i år skulle ha temat Gurlesque. Nästan enbart etablerade namn på listan. Chock. Varför var vi inte inbjudna? Vi förstår att 10TAL inte kände till våra festivalplaner men varför ville de inte involvera oss?
På senaste tiden har gurlesk blivit ett modeord i Sverige, omfamnat av etablissemanget. 10TAL har en lång tradition av att appropriera och kapitalisera på de hetaste begreppen och rörelserna för dagen, utan djupare kunskap om och ansvar för dem. Nu kidnappar de den queerfeminina estetiken och banaliserar den. Givetvis äger inte vi den feminina estetiken men det känns underligt att Dockhaveri, med sitt gedigna engagemang i gurlesk inte är inbjudna. Vi är Sveriges första och kanske enda förlag med en stark gurlesk agenda och det borde varje påläst redaktion veta. 10TAL har varken bjudit in Dockhaveri som kollektiv eller någon av de författare och konstnärer som ingår i gruppen. Vi saknar också majoriteten av de namn och sammanslutningar som i många år, ofta i motvind och utanför de stora arenorna, arbetat med femininitetsestetik.
De inbjudna till festivalen är istället i huvudsak storförlagsförfattare, etablerade stjärnor, samt de mest givna namnen från utlandet. Aase Berg, Leif Holmstrand, Sissela Kyle, Ingela Olsson, Anna Pettersson, Charlotta Öfverholm, Johan Forsberg, Adam Pålsson, Ulrika Knutsson, Nina Hemmingsson … Majoriteten skulle kunna bytas ut mot gurleska artister som spränger, utmanar och vidgar gurlesken, istället för att reproducera den. En initierad förståelse av gurlesk innebär att ställa sig frågan om vem som får plats i idén om femininitet som motstånd. Vi vill ha en större och bråkigare gurlesk, inte en rumsren.
Sent toppades programmet med några mer radikala och mindre etablerade namn, vilket är glädjande att se. I sammanhanget används de dock uppenbarligen som alibin. 10TAL försöker göra något gurleskt utan att förstå vad det innebär. De tar fegvägen och hjälper till att oskadliggöra begreppet. 10TAL må vara en ”oberoende” tidskrift men de har uppenbarligen resurser nog att bjuda in långväga gäster och affischera hela stan. Det har inte vi. Däremot har vi och många andra lagt otaliga timmar av obetalt arbete på gurlesk kamp. Och hur oberoende kan en tidskrift som går de stora förlagens ärenden sägas vara?
Men frågan är större än 10TAL och deras festival. Vad händer när det skeva och subversiva kramas ihjäl och slätas ut? Vi skriver det här för att vi vill berätta vår sida av den gurleska historien och i den är inte de stora förlagen och de etablerade tidskrifterna huvudpersoner. Vår förhoppning är att 10TAL inte ska lyckas förpassa gurlesk till finrummet. Hon kommer inte att trivas där. Hon kommer att bryta sig ut och göra storslagen entré på vår festival. Vi ses då istället!